kantarella

Herregud, redan ett nytt inlägg?
Ja, tydligen. Jag kanske börjar bli aktiv. Läskigt. Det är nog Sofiapia som fått fart på mig. Hur som helst, jag har fått ett nytt ämne. Namn.

Gud vad bra, tänkte jag när jag fick det. För namn, det finns det ju hur mycket som helst av. Jag tänkte rikta in mig på svenska namn, då det är dem jag har fått mest erfarenhet av under mitt liv som svensk.
Jag har växt upp med Astrid Lindgren-filmer och böcker (liksom resten av Sveriges nu levande befolkning) och det är nog just därför jag råkat gilla sådana där typiska Astrid-namn. Tänk barnen i Bullerbyn. Det är med andra ord inte från syslöjdsfröken jag fått namnet Kerstin och blivit fäst vid. Britta, Olle, Ester, Bosse och varför inte Astrids eget namn? Astrid är jättefint, tycker jag. Dessutom är det nog lite taktiskt att tänka som jag, för gamla namn kommer tillbaka efter ett tag. Det har jag hört på television.

Ett namn jag inte skulle kunna klara av att döpa någon till skulle nog vara Emma. Jag tycker inte att dte är något fel på namnet så, det är bara det att alla heter det.Det har varit det vanligaste namnet i, vad är det? Typ tio år. Skulle kännas väldigt fantasilöst att döpa någon till det i dagens läge. Just nu ligger det på plats nummer fem på listan (har varit inne och kollat på svenskanamn.se). Det som är vanligast nu är Wilma, vilket ju är jättefint, men jag skulle inte viljan döpa någon till det mest populära namnet i hela Sverige. När jag blir gammal ska mina barn få heta något mer ovanligt, vilket inte behöver betyda helknäppt, men ändå något så att de slipper dela namn med fem andra barn i klassen.

Nu ska jag ta och betygsätta mitt eget namn, tänkte jag. Filippa Kalle. Filippa betyder hästvän. Jag är inte kompis med någon häst, men jag är ändå rätt nöjd med mitt namn. Jag kan inte minnas att jag någonsin träffat någon som heter likadant som mig, mer än om jag träffat någon i förbifarten så där. Något som både kan ses som negativt och positivt med mitt namn är vad det rimar på. Filippa Strippa Pippa Snippa, och så Blåsippa. Man får hoppas att det sistnämnda väger upp de andra, eller något.
Efternamnet då, Kalle. Jag tyckte det var hur pinsamt som helst som mindre. Jag menar, attheta ett förnamn i efternamn?! Det är ju bara komiskt. Inte blev det bättre när varenda upprop gick till typ "Emma? Ja. Erik? Ja. Filippa? Ja. Kalle? Tystnad." Det var verkligen hemskt. Som tur är så har jag vant mig någorlunda, och faktum är att inte många lärare tagit miste på mig och mitt efternamn på sistone.

Jag hittade en funktion på svenskanamn.se. Den gick till som så att man skrev in föräldrars namn, och så fick man ut vad deras barn skulle kunna heta. Den tyckte att jag skulle heta Estelle och min broder Fransiscus. Ärligt talat är jag glad att internet och svenskanamn.se knappt var uppfunnet när jag var liten, för tänk om jag hetat det? Estelle Kalle. Usch, usch, usch. Hade varit ännu värre för brorsan. Stackars lille Fransiscus.

Ja, där var ett inlägg skrivet. Jag fick med vad jag gillar för namn, och vad jag intte skulle döpa mitt barn till. Plus vad jag tycker om mitt eget. Det får räcka för idag. Vad ska jag skriva om nästa gång?

Bajskorven
//Filippa