kantarella

Jag funderar allvarligt på att lägga ner min blogg. Den är ful och jag skriver tråkiga saker. På grund av långa uppehåll mellan inlägg har jag tappat så gott som alla mina läsare.

Yes, ännu ett onödigt och tråkigt inlägg skrivet. Coolt.

Just exakt då jag postade mitt förra inlägg fick jag en redig Déjà vu. "Det här har jag varit med om förut". Självklart har jag varit med om det förut, jag har väl psotat ett fyrtiotal inlägg under min tid som bloggare, men nu var det inte som vanligt. Det högg tag i magen på mig, och plötsligt såg jag en konstigt skulptur i form av en massa olika kuber som tillsammans bildade ett kors framför mig, och mitt på korset hängde Jesus. Han såg väldigt liten ut, den stora, vita kub-skulpturen var mycket större och tjockare än hans späda kropp. Bakgrunden var vinröd och Jesus såg varken skadad eller sorgsen ut. Han hade en lång, vit skrud på sig och armarna var utsträckta. Han log inte, men såg rätt snäll ut.
En ganska fridfull bild hade det nog varit om jag inte genast lagt märke till blodpölen under honom, och bloddropparna som rann från hans skrud, dock helt utan att lämna några fläckar.
Fräsigt värre.


Jesus loves yah
Kantarella

Aj, min blogg är oaktiv.
Ja, det är den. Yes it is. Si, si.

Saken är den att jag bara inte klarar av att skriva dagboksinlägg. Eller jo, visst kan jag berätta vad jag gjort under dagen, men är det inget alldeles extra skitul så känns det bara så tråkigt. Är det kul för folk att läsa om att jag har mycket läxor, eller att jag funderar på att färga håret? Kanske, men inte kul för mig. Jag vill skriva om viktiga saker. Jag vill ha bra åsikter och kunna skriva dem i min blogg. Tyvärr har det inte blivit jättemycket seriösa inlägg här än, men jag tycker i alla fall att jag lyckats hålla mig borta någorlunda från dagboksträsket.
Jaja, nu ska jag i alla fall bli mer aktiv. Mer aktiv, mer viktig, mer smart, mer tuff. Jag tror tyvärr inte att jag blir det genom att få ämnen av andra att skriva om, för jag tycker faktiskt att det känns rätt krystat att skriva om en sak även om man inte irktigt känner för det, bara för att man blivit tipsad om det av någon. Dock är det alltid lika kul att ge tips om vad folk ska skriva om, så det är bara att fråga på om man vill ha något sådant. Om man har gett mig något trevligt tips om vad jag ska skriva så kan man nog faktiskt ge upp det hela, fr jag har glömt bort och har kanske ingen vidare inspiration till att skriva om just de sakerna. Har man något man hemskt gärna vill att jag ska skriva om så kan man ju lägga in en kommentar om det i alla fall, för då ställer jag självklart upp.

TOTALT ointresant inlägg, men det är i alla fall en uppdatering. Minst två per vecka ska jag försöka få till framöver, gärna om något intressant då också. Fortsätt titta in på min blogg, kära läsare! Än finns det hopp!

Kött, kött, kött. Charkdisken är fylld med dessa rosa, råa kroppsdelar. Kossa, gris, häst - en hel del olika djur har blivit styckade för att hamna i detta rosa hav. Någon slags fläskbit fångar min blick. Efter att ha tagit en närmare titt ser jag, det är ju ett par lår som ligger där. Ett par halva lår som tidigare tillhört en gris. Jag tycker mig förstå att det är skinnet som är kvar ytterst, bara det att de hyvlat av de allra yttersta lagren. Med äcklad blick går jag närmare, läser bäst före-datum och förpackningsdatum. Undrar när grisen dött, hur länge den fick leva. Hade den ett trevligt liv? Gjorde det ont för den att dö?

Snart ser jag att det finns flera grislår i förpackningar intill. Jag räknar inte, men minst fem måste det ha varit. Det är alltså fem olika grisars efterlämningar jag har framför mig. Fem grisar har mördats för att sedan få sina lår uppradade i en affär, för att förhoppningsvis bli köpta och uppätna. Annars blir de helt enkelt slängda.

Samtidigt så vet jag, att om köttet skulle tillagas så skulle det inte likna en gris längre, och om jag blev serverad det så skulle jag äta med god aptit och utan samvetskval. Även om jag faktiskt vet att djuret jag äter förmodligen haft ett helvete till liv. Kul. Jag vill bli vegetarian, men jag vill inte. Kött är gott. Varför sluta med något jag gillar, liksom? För att visa att jag inte sympatiserar med de hundratusentals mord som sker varje år? Nej. Orka.

Måste sluta skriva nu. Jag skall gå och avnjuta en utsökt fläskfilé.