kantarella

Ännu ett inlägg.
Det jag tänkte berätta är att blogg.se inte vill dansa efter min pipa. De låter mig varken byta stilmall eller fixa dit en bild. Det irriterar mig, och därför bloggar jag om det.

Aktivitet har jag ju inte lovat något om, men jag tycker ändå att det här är en bra början. Fem inlägg inom loppet av ett dygn. Duktigt Kantarella.
Billie the vision and the dancers på torsdag. Skall bli hemskt roligt. Något annat roligt är att de gjort en cover på I'm a Cuckoo med Belle & Sebastian. Bra låt det där faktiskt.
Numera är jag också uppdaterad inom det senaste skvallret. Jag skulle vilja vara en sådan som inte bryr mig om ifall Carola har blivit dumpad, Victoria Beckhams problem med finnar eller prinsessan Marys svartsjuka, men sanningen är att jag gör det. Jag blir så mycket mer tillfreds med mitt eget liv om jag får läsa om kändisarnas kriser. Ganska hemskt har det vissa, dock. Britney Spears har blivit sinnessjuk, om man nu ska tro tidningarna. Jag tror på tidningarna. Dessutom har Tom Cruise byggt en jättebunker under marken. Där ska han och hans scientologvänner gömma sig då diktatorn Xenu anländer från yttre rymden för att ta över jorden.
Som min famor säger:
"Man ska ju inte tro på allt som står i de där tidningarna... Inte ens hälften är ju sant. Men har ni hört? Pernilla Wahlgren är gravid igen, med sin gamla man!"

Det här är mitt tredje inlägg inom loppet av en kvart. Jag är lite uppe i varv nu.
Det jag ville komma till var att det har dykt upp reklam här. Här, i min blogg. En rosa telefon från com hem. Stödjer Bröstcancerfonden. Det är ju förstås positivt, men jag menar, finns det något företag som inte gör det?
På tal om Rosa Bandet, Globen ska tydligen förvandlas till ett enormt bröst i vinter. Det blir nog fint.

Och så talar jag för döva öron.
Ingen läser den här bloggen. Trots det uppdaterar jag. Patetiskt? Nej, jag tror faktiskt inte det. Mer hoppfullt. Jag liksom hoppas att någon ska upptäcka mig. Upptäcka att jag finns, upptäcka att jag bloggar. Och hopp är bra. Därför fortsätter jag ett tag till.
Fast jag måste erkänna att det är lite deprimerande att se att en person har besökt min blogg den senaste veckan, och den personen var jag själv. Men lite deppighet har ingen dött av.

Jag har raderat alla mina gamla inlägg. Varför? Ja, det kan man fråga sig. Kanske för att de var tråkiga? Kanske för att de var dåligt skrivna? Kanske för att de var totalt meningslösa?
Men nu sitter jag alltså här igen och skriver ännu ett meningslöst blogginlägg. Varför? Kanske för att jag inte har något bättre för mig? Kanske för att jag någonstans hoppas att jag skulle råka kläcka ur mig något intelligent? Kanske för att jag innerst inne vet att hur jag än gör kommer min blogg förbli meningslös. Kanske har jag gett upp hoppet om en intressant blogg, hoppet om att bli en intressant människa? Jag är ganska meningslös, faktiskt.
Ganska intressanta teorier, allihop. Jag tror alla stämmer. Speciellt den där sista.

Jaha, ännu ett meningslöst inlägg skrivet. Som Pontiak så klokt uttrycker det:
"Men vad ska man göra? Vad ska man göra? Ingen vet, nej ingen vet"

Just det, vi missade Pontiak igår. Som jag uttrycker det:
"Fan"