kantarella

Håhå, här kommer ännu ett inlägg. Skriver mest därför att jag kännner att jag borde det. Jag vill ju kunna kalla mig själv aktiv bloggare. Så, vad skriva om?
Stora rumpor? Nej. Orkar inte det just nu. Ett sådant inlägg kräver motivation och engagemang som jag bara inte kan hitta just nu. Men imorgon kanske? Elller i övermorgon? Vi får se, det blir inte nu i alla fall. Någon gång.

Så vad skriva om då? Ehm, ekrar? Sådana där i cykelhjulen, ni vet? Jo, de är ju väldigt bra i alla fall. Om de inte fanns så skulle ju inte själva hjulet sitta fast med mitten av hjulet, och om det intre gjorde det så skulle det ramla bort, och omd et ramlade bort så vore cykeln ofulländad. Då kan man ju inte cykla på den! Så, alltså: ekrar är bra för den som gillar cyklar. Jag gillar cyklar. Jag har en (läs: min mamma har en som jag får låna) gammal damcykel, enväxlad, gnisslig och helt och hållet underbar.
Något som påminner om ekrar, som vår biologibok så klokt påpekade, är de trådar som håller fast linsen som vi borde kunna allt om inför morgondagens biologiprov. De kan ju töjas ut och så, vilket vanliga ekrar inte kan. Fast det är ju bra! Annars skulle ju cykeln vara lika ocykelbar som när den inte hade några ekrar alls! Det vore ju tråkigt.

Sammanfattning:
Ekrar är bra. Biologiprov är dåligt.

Peace, folks!