kantarella

Åh, hej!
Nytt blogginlägg då, alltså. Vad har jag gjort idag? Jag har väntat på ett strömavbrott som lyckligtvis uteblivit. Det var ju storm, och vi brukar få strömavbrott av minsta vindpust. Jag bestämde mig för att sitta så mycket vid datorn som möjligt eftersom att jag förmodligen inte skulle få göra det på flera dygn. Nu har jag suttit här i princip hela dagen, vilket känns ganska hemskt. Jag borde ha varit ute och motionerat istället. Fast då hade jag nog blåst bort.

Lite gitarr har jag i alla fall hunnit med. Trodde jag kommit på ett eget ackord tills jag förstod att det var ett F som jag spelade. Mmmmmm, jag är fin.

Lyssnat på musik har jag också, mest Familjen och Belle & Sebastian.

Jag tänkte att jag kanske postar ett inlägg direkt efter detta också, för att kompensera de senaste dagarnas inläggsfrånvaro.

Eh, ja. Vi får se om det blir något mer. Bajskorven så länge då. Peace, folks!

Tre anledningar till varför jag hatar förkortningar.

1. Jag förstår dem inte! Till exempel FTW. Jag vet inte hur lång tid det tog innan jag lyckades förstå vad det betydde. Jag har ovanan att hitta på egna betydelser för det när jag inte förstår, så jag gick omkring och trodde att det var "Fuck The World", vilket var väldigt förvirrande eftersom att det inte alls passade in i sammanhangen. För alla som inte vet betyder det  "For The Winning". Varför ska man överhuvudtaget använda engelska uttryck, och varför ska man förkorta dem?

2. Det ser fult ut. Speciellt om man använder små bokstäver, som till exempel "kladdkaka ftw". Varför inte skriva "Kladdkaka för vinsten" istället? Det blir i alla fall finare.

3. Det ses som någonting tufft. Det är en trend, en fluga. Jag gillar inte trender. Jag är en tönt i själ och hjärta, och det gör ont i mig när jag ser förkortningar. De enda som man får använda för mig är förkortningar som "t.ex." och "Ang.". Typiska svenska förkortningar, alltså.

Det som är värre än folk som använder förkortningar är de som använder dem fel. Exempel: någon skriver "LOOOOOOOL". Vad blir det om man skriver ut hela ordet? Jo, Laughing Out Out Out Out Out Out Out Loud. Det är ju döknäppt!

Någonting värt att nämna är att det är förkortningar jag fördömer, inte folk som använder dessa. Om du känner dig träffad får du dock gärna dra ner lite på din använding av förkortningar, i alla fall när du skriver något till mig.

Yes, allt för mig. Peace, folks!

Åh, ännu ett inlägg!
Jag började först skriva ett vanligt, tråkigt inlägg om vad jag gjort idag. Inte så kul, va? Så nu har jag bestämt mig för att ta upp viktiga saker i min blogg! Typ skriva krönikor, och sådant. Eh, okej... Någonting viktigt, alltså. Undulater är viktiga! Fast det skrev jagt om i förra inlägget.

Nu har jag suttit här i typ tio minuter utan att komma på något. Huuuuum. Eh ja. Det som skulle ha blivit det mest intressanta inlägget i bloggens historia har just fått världens tråkigaste inledning. Det värsta är att dte inte verkar komma något mer. Det tog stopp, typ.

Så, hejdå. Bädda inte med klister. Peace, folks!

Ännu ett inlägg. Jag kanske börjar bli aktiv?

Okej. Vad ska jag skriva om nu? Jag vet! Undulater! Det är ju alltid intressant. Okej, hur sköter man en undulat?
Det viktigaste är att den inte ska känna sig ensam. Om man inte är hemma så ofta, om man till exempel jobbar mycket, så ska man se till att den får en kompis. Om man inte har råd med att köpa en undulat till kan man alltid låta radion stå på, eller något annat ljud så att det inte är helt tyst.

Vad ska man döpa en undulat till? Många människor vill gärna ge sina undulater namn. Detta på grund av att det ofta känns lite personligare då. Dessutom blir det enklare att kalla på den. Många människor väljer namn som de själva tycker om, så om de till exempel gillar Harry Potter kan fågeln få namnet Cho, som är Harrys flickvän i femte filmen. Ett annat tips är att välja något man tycker passar på undulaten. Kanske är den väldigt lik Ingvar Oldsberg? Döp den till Ingvar i så fall!
Det man ska undvika vid dop av undulater är svordomar och rasism. Hur kul är det egentligen efter ett tag om man döpt fågeln till Jävla Bäverfitta? Skulle du själv vilja heta det? Nej, just det.

För att undulaten ska överleva måste den ha mat. Den mat den främst föredrar är fröer i olika former. Många undluaters favoritfrö är hirskolv, som är en lång, brun korv med massa fröer på. För att undulaten ska få i sig lite vitaminer får man gärna ge den lite frukt eller bär, för det är alltid gott. Man får dock börja med små mängder så att den inte får magproblem i form av diaré och annat.
Maten ska bytas minst en gång om dagen, och matskålarna ska rengöras en gång i vckan. Fågeln behöver även regelbundet vatten. Om du har möjlighet får du gärna bada fågeln.

Okej, jag orkar inte skriva mer nu. Hejdå. Peace, folk!

Hej Blogg!
Jag har inte bloggat på typ ett sjundedels år, vilket känns rätt sorgligt. Jag skulle ju bli en sådan där blogger, som det brukar kallas. Jag gör nu ett nytt försök till att bli aktiv bloggare.
Okej, dagen bestod av brända bakpotatisar med pankakor och tacoköttfärs, typ. Min moders mor är här, eftersom att jag tydligen inte är pålitlig nog att sitta barnvakt till min broder. Föräldrar är på bröllop.

Mitt samvete säger åt mig att gå och sätta mig hos mormor och se på klassisk musik, min hjärna säger åt mig att plugga och mitt hjärta vill sitta vid datorn. Och man ska väl följa sitt hjärta, va?
Okej, plugg ja. SO-prov, fysikprov och matteprov nu i veckan då va. Inte så jättekul. Har ju lagt upp ett pluggschema då, och jag har ännu inte följt det. Jag måste sitta i minst en timma idag för att komma ikapp, vilket jag inte orkar. Kanske sitter en liten stund innan sovdags. Förmodligen inte.

Mmmmmmmmmmmmusik. Radiohead och Jack Penate mest.

Yeeeeeeeeeeeees. Jag skriver blogg utan att ha något intressant att komma med. Därför fyller jag ut dte hela med extra mycket bokstäver på ord jag gillar.

Kylskååååååååååp. Eh, okej. Jag slutar. Mat är bra. Peace, folk!

Jag hade tänkt att viga min dag åt det kommande biologiprovet, men det blev tydligen inte så. Nördade datorn i några timmar, gick på promenad, nördade datorn i ytterligare några timmar.
Och imorgon är det skola. Lite hemskt faktiskt. Det är konstigt vad snabbt det går att vänja sig vid att vakna klockan ett och gå i pyjamas hela dagen, jämfört med att gå upp klockan sju och tillbringa dagen i skolan.

Jag skulle ha gått och lagt mig tidigt ikväll, var det tänkt. Tydligen blev det inte så. Klockan är ett nu. Visserligen inte jättesent, ännu, men tillräckligt sent för att göra mig till en sur tant imorgon. Som altid när jag är uppe längre än midnatt så har jag drabbats av hunger. Jag varken orkar eller vågar gå ner för att ta mig en macka. Istället sitter jag alltså här med värkande mage och trötta ögon. Mysigt.
Rep idag. Lyckades komma två timmar senare än vad vi från början sagt. Fråga mig inte hur. Jag tror nog i alla fall att det är ganska bra för de andra att jag inte är där. De har nämligen lyckats knåpa ihop ett flertal låtar de gånger jag har varit borta. Ett intro och en halvfärdig låt fick vi (de) ihop idag.
Jaha, det var väl en uppdatering av min dag. Jo, just det. En sak till. Jag har bytt namn på bilddagboken. Först bytte jag till latrin, men fick sådan ångest över det att jag bytte igen. Den gången til ett långt finskt ord som jag för tillfället inte kommer ihåg. Allt för att göra det knepigt för alla, inklusive mig själv.

Har varit i Vimmerby de senaste dagarna. På grund av datorbrist har jag inte kunnat blogga. Har i och för sig inte funnits särskilt mycket att skriva om, ändå. Nu har jag dock något jag tänkte ta upp, nämligen BTV. Alltså Billie the Vision, för er okunniga. De spelade på Skylten igår och jag var där tillsammans med bandet. Väldans bra var det. Lars, a.k.a. Pablo, a.k.a. Billie, är snygg. Tyvärr körde de varken I'm a cuckoo eller Absolutely Salutely, men det var ändå en väldigt trevlig kväll. Mycket sång och dans för min del. Kan dock inte varit särskilt trevligt för honom som stod framför mig, jag är nämligen tondöv. Texter är jag heller inte särskilt bra på att memorera och därför blev det lite låtsasspråk då och då.
Nu ska jag till bussen och sedan repa.

Ännu ett inlägg.
Det jag tänkte berätta är att blogg.se inte vill dansa efter min pipa. De låter mig varken byta stilmall eller fixa dit en bild. Det irriterar mig, och därför bloggar jag om det.

Aktivitet har jag ju inte lovat något om, men jag tycker ändå att det här är en bra början. Fem inlägg inom loppet av ett dygn. Duktigt Kantarella.
Billie the vision and the dancers på torsdag. Skall bli hemskt roligt. Något annat roligt är att de gjort en cover på I'm a Cuckoo med Belle & Sebastian. Bra låt det där faktiskt.
Numera är jag också uppdaterad inom det senaste skvallret. Jag skulle vilja vara en sådan som inte bryr mig om ifall Carola har blivit dumpad, Victoria Beckhams problem med finnar eller prinsessan Marys svartsjuka, men sanningen är att jag gör det. Jag blir så mycket mer tillfreds med mitt eget liv om jag får läsa om kändisarnas kriser. Ganska hemskt har det vissa, dock. Britney Spears har blivit sinnessjuk, om man nu ska tro tidningarna. Jag tror på tidningarna. Dessutom har Tom Cruise byggt en jättebunker under marken. Där ska han och hans scientologvänner gömma sig då diktatorn Xenu anländer från yttre rymden för att ta över jorden.
Som min famor säger:
"Man ska ju inte tro på allt som står i de där tidningarna... Inte ens hälften är ju sant. Men har ni hört? Pernilla Wahlgren är gravid igen, med sin gamla man!"

Det här är mitt tredje inlägg inom loppet av en kvart. Jag är lite uppe i varv nu.
Det jag ville komma till var att det har dykt upp reklam här. Här, i min blogg. En rosa telefon från com hem. Stödjer Bröstcancerfonden. Det är ju förstås positivt, men jag menar, finns det något företag som inte gör det?
På tal om Rosa Bandet, Globen ska tydligen förvandlas till ett enormt bröst i vinter. Det blir nog fint.

Och så talar jag för döva öron.
Ingen läser den här bloggen. Trots det uppdaterar jag. Patetiskt? Nej, jag tror faktiskt inte det. Mer hoppfullt. Jag liksom hoppas att någon ska upptäcka mig. Upptäcka att jag finns, upptäcka att jag bloggar. Och hopp är bra. Därför fortsätter jag ett tag till.
Fast jag måste erkänna att det är lite deprimerande att se att en person har besökt min blogg den senaste veckan, och den personen var jag själv. Men lite deppighet har ingen dött av.

Jag har raderat alla mina gamla inlägg. Varför? Ja, det kan man fråga sig. Kanske för att de var tråkiga? Kanske för att de var dåligt skrivna? Kanske för att de var totalt meningslösa?
Men nu sitter jag alltså här igen och skriver ännu ett meningslöst blogginlägg. Varför? Kanske för att jag inte har något bättre för mig? Kanske för att jag någonstans hoppas att jag skulle råka kläcka ur mig något intelligent? Kanske för att jag innerst inne vet att hur jag än gör kommer min blogg förbli meningslös. Kanske har jag gett upp hoppet om en intressant blogg, hoppet om att bli en intressant människa? Jag är ganska meningslös, faktiskt.
Ganska intressanta teorier, allihop. Jag tror alla stämmer. Speciellt den där sista.

Jaha, ännu ett meningslöst inlägg skrivet. Som Pontiak så klokt uttrycker det:
"Men vad ska man göra? Vad ska man göra? Ingen vet, nej ingen vet"

Just det, vi missade Pontiak igår. Som jag uttrycker det:
"Fan"